När vi lämnar hamnen västerut passerar vi Fatares, en lång strand av grus och sand några kilometer från centrum, Parajola-batterierna och El Portús. Mittemot ligger Isla de las Palomas, en holme för sjöfåglar. Bortom reser sig Cabo Tiñoso, uppkallad efter träden som sett från havet färgar sluttningarna mörka. Högst upp vakar fortfarande de enorma kanonerna i Castillitos-batteriet.
Från Isla Plana till Cala Mojarra, och inom 500 meter runt Isla de las Palomas, är havet marinreservat. Bland uddens inskärningar gömmer sig La Salitrona, en pytteliten vik med gyllene sand som man når efter en tung vandring eller genom att ankra utanför, som vi gör. Österut, förbi Escombreras, är El Gorguel en vik med klippor och klart vatten på väg mot Portmán.
Väster om udden, vid La Azohía, ligger Cala Cerrada: rundslipade stenar, turkost vatten och ängar av posidonia, med Cala Abierta alldeles intill. Berget här är inte vulkaniskt utan kalksten, veckad när den afrikanska och den eurasiska plattan kolliderade och tryckte upp de betiska bergen ur sediment från det gamla Tethyshavet; därför är udden full av grottor och rödaktiga klippor. Vulkanerna finns på andra sidan: för omkring sju miljoner år sedan lämnade utbrotten Mar Menors öar, Isla Grosa, El Carmolí och Cabezo Beaza, och de yngsta basalterna i Campo de Cartagena är cirka 2,6 miljoner år gamla. Ur samma vulkaniska bälte, från Cabo de Gata till Cartagena, kom malmerna i gruvbergen vid La Unión.
Foto: Werner Wilmes · CC BY 2.0 · Wikimedia Commons
«Inga strandbarer, inga parasoll: den här kusten visar sig på riktigt bara från vattnet.»
- Marinreservatet Cabo Tiñoso
- Isla de las Palomas, fågelreservat
- Vikar bara till fots eller med båt
Ta båten hit: Hyra båt med skeppare i Cartagena


